Jag vill minnas att mitt intresse för att resa och upptäcka det okända har funnits med mig ända sedan jag var ett litet barn. Mitt allra första hem var hos mina morföräldrar som ägde ett stort hus i Perus metropol, Lima. Huset jag levde i var fyra våningar hög och mina morföräldrar tjänade sitt levebröd genom att hyra ut rummen till alla sorters människor.

Min morfar hade arbetat  som ingenjör under hela sitt liv. Nu när han var pensionerat, spenderade han dagarna med att komponera musik åt lokala musikband eller skriva noveller som var inspirerade på de resor som han gjorde i sin ungdom. Därför spenderade han majoriteten av dagarna inomhus, inne i sitt hobbyrum i sällskap av sin keyboard och skrivmaskin.

Nu när jag blickar tillbaka på min barndom, så lägger jag märke på att min morfars hobbyrum måste ha varit min favoritsplats i världen då. I den fanns hyllor fyllda med gamla vetenskapsmagasiner riktade åt barn och ungdomar fyllda med roliga fakta och experiment som man kunde göra hemma. På väggen hängde det ett gammalt bajonett samt en vapensköld vackert ritat på ett gammalt tjock papper som förmodligen tillhört familjen en gång i tiden. Rummet var fyllt med liknande relik som förtäljde om en tid lång gånget. Att vara där inne kändes ibland som att vara fast i en annan tid.

Ett av mina favoritföremål av hela rummet låg på min morfars skrivbord, bredvid hans skrivmaskin. Det var en gammal laminerat världskarta som min morfar använde som skrivunderlag. I den fanns alla slags märkliga färgglada figurer med konstiga främmande namn som jag hade svårt att uttala. Jag måste ha spenderat timmar av min barndom på att titta på den, både själv och i sällskap av min morfar. Det var en mäktig känsla att få lära sig som barn att platsen man befinner sig på endast är en mindre del av ett land, av ett kolossalt  kontinent. Insikten att alla de artiklar som jag hade bläddrat som barn kom från verkliga exotiska platser och inte fiktiva barnsagor.

Någonstans där skedde det en förändring i mig. Min kunskapstörst vände sig första gången utåt, bortom mitt barnsdomshem ut till världen. Det var då jag bestämde mig för att ägna mitt liv till att besöka alla dessa obekanta kulturer. Så jag skriv ihop en lista på platser som var minst lika lång som den naiv. Men det gjorde mig inget. Jag har hela livet framför mig, tänkte jag. Hur svårt kunde det vara?